En fantastisk tik
Diedjie en klok, vis och fantastisk tik.

 

Känslor är svåra att uttrycka i ord och då blir det svårt för mig att säga vad Diedjie betyder för mig. Hon är klok, stabil och vet exakt hur hon ska agera i alla situationer. Vår ena dotter har nyligen skaffat en unghund, en 5 månader gammal Border Collie / Kelpi blandras för att så småningom valla ”hennes”  420 får. Hunden är helt ok med folk men osäker i möten med andra hundar och har tendensen att snappa efter dem.

Dottern ville att vi skulle släppa ihop denne med Diedjie för att han skulle lära sig lite hyfs. Diedjie gick lugnt emot Angus, som han heter, och mycket riktigt när hon kom för nära så började han visa tänder och när hon inte backade så snappade han efter henne. Det blev ett lugnt tillrättavisande som avslutades med att Diedjie struntade i honom och gick och nosade för att strax repetera handlingen. Detta upprepades flera gånger med kortare intervaller tills han agerade ”rätt” varefter hon sedan la sig lugnt. Till slut låg hand bredvid.

Diedjie är så självsäker att hon har hanterat liknande situationer och rett ut det tills lugnet lagt sig. Möter hon aggressivt beteende backar hon aldrig.

Igår kväll uppkom en annan situation. Min snart 91 åriga mor fick lämna blod till distriktsköterskan vid morgon besöket. Jag hade kommit hem från jobbet och varit på en och en halv timmars promenad med Diedjie & Akko och var hos mina föräldrar för att dricka en kopp. Mors läkare ringde då och förklarade att jag genast borde se till att mor kom till sjukhuset då det (för 3:e gång) visat sig att njurarna börjat svikta. Jag var gångklädd och måste av det skälet först hem för att byta om och lämna hundarna. På vägen ut genom deras dörr fumlade jag med telefon för att få tag på hustrun så att hon skulle veta vad som var på gång. Jag missade därför helt att det fanns två rådjur i trädgården och att Akko satte fart. Plötsligt ryktes flexikopplet ur min hand och Akko satte iväg efter djuren med kopplet släpande i snön.

Efter många om och men fick jag tag i hustrun och hon lämnade ett möte för att komma hem och se till allt medan jag körde mor till Borås.

Hustrun satte spårsele på Diedjie och gick efter Akko. Diedjie ledde henne direkt fram till honom där flexikopplet fastnat i en buske mitt ut i ödemarken. Det var 16°C kallt och utan Diedjie hade det varit snudd på omöjligt att hitta Akko i mörka natten då han höll tyst och satt lugnt och väntade på undsättning.

Återigen en potentiellt svår situation räddad av Diedjie.  Jag har tidigare beskrivit att hon och jag har en speciell relation, hon är hos mig så fort tillfället ges och jag har med mig båda hundar överallt där det är möjligt. Diedjie har så många älskvärda egenskaper och jag är ständigt förbluffad över hur mycket hon tydligen tycks förstå. Jag är övertygad om att hon läser mig som en bok.

Redan som unghund gjorde hon något som ingen av mina andra hundar gjort.  Vi skaffade Diedjie när hon var 5 månader och fick henne kvällen innan Julafton. (Bästa Julklapp jag någonsin fått). Första varma helg i påföljande april gick vi en lång promenad i skogen och som vanligt var hon lös. Vi kom över ett hygge och där i en sänka var det varmt och skönt så jag la mig på marken med en sten som kudde för att njuta av första solvärmen för året. Tydligen var det så bekvämt att jag somnade. En halv timme senare vaknade jag av att jag i stort sett kokade på min högra sida och jag märkte att jag var döv i högra örat. Det visade sig att Diedjie lagt sig tätt intill mig och hade nosen mot mitt öra. Man kunde inte annat än vara rörd av detta efter så relativt kort tid att jag hade haft henne.

Jag tror att hon känner att jag verkligen håller av henne , därtill har jag aldrig varit hårdhänt eller inkonsekvent och jag tror därför att vi skapat en djupgående tillit till varandra. Hon känner av mitt lugn i alla lägen och jag behåller lugnet bara för att jag vet att hon kommer att klara av situationen.

Jag kan inte annat än tacka Marina från Kennel Mittilandet där Diedjie är född och Kennel Schlossmosbach  varifrån hennes far kom

 

TACK!.

Diedjie 2010